Friidrott i allmänhet

Efter att i Finland ha sprungit ett lopp som jag i efterhand valt att summera som "bra fysiskt men dåligt taktiskt" var det logiskt att ha som målsättning att avsluta säsongen med några bra lopp ur ett taktiskt perspektiv. Således föll det sig naturligt att det blev starter på såväl JSM som ISM, eftersom det är i mästerskapssituationen det taktiskt kunnandet kommer till sin rätt.

Inledningsvis tänker jag lite kortfattat summera de väsentliga företeelserna från förra helgens JSM. Som sagt såg jag detta mästerskap som ett utmärkt tillfälle att träna på det taktiska. Sedan tidigare har fått det bekräftat att jag är en vass avslutare sista 150, och att jag sällan förlorar man-mot-man spurter. Därmed valde jag att träna på ett annat upplägg inför kommande mästerskap, nämligen en långspurt. Egentligen är det kanske inte en taktik jag kommer använda mig av så mycket de kommande åren, men för att bli komplett taktiskt sett måste man kunna behärska alla typer av upplägg.

Så efter en avvaktande inledning med ett lusigt tempo första 900 sate jag upp farten med 600 kvar. Dessvärre svarade inte benen riktigt så bra som jag hade hoppats på, då jag hade förhoppningar om att gå ner mot 1,25 sista 600. Nu blev det istället en avslutning i 1,28,0-klass, där jag kunde gå ifrån till en fyra sekunder stor seger.

Nog pratat om det, och istället över till vinterns stora utmaning, ISM på "hemmaplan" i Göteborg. För visserligen är det kanske inte hemmaplan i den bemärkelsen att jag bor alldeles i faggorna, men då jag tränar en hel det i "huset" väljer jag ändå den benämningen. Hur som helst var det alltså, som i samtliga tidigare lopp i år, 1500 meter som stod på programmet. Då försöken uteblev kunde jag istället lägga full fokus på finalen, där jag hade flertalet kvalificerade löpare mot mig; Eric Senorski, Erik Johansson, 3000-mästaren från dagen innan Johan Wallerstein, Adil Bouafif, två farliga 91:or i Anton Wåhlin och Staffan Ek och framförallt sverige-ettan Johan Waldén, som besegrade mig i mitt perslopp ifrån Finland. Att listan skulle kunna göras ännu längre är bara ytterligare ett tecken på att motståndet var av hög kaliber.

Loppet fick, inte helt oväntat, den karaktären att mina två träningskamrater Erik/Eric satte upp farten från första steg. 60,5 första 400 följdes av en liten fartsänkning upp till 800 som passerades på cirka 2,05, innan tusen avverkades på 2,36. För att återgå till det taktiska hade jag valt att lägga mig snett bakom Waldén, mitt emellan första och andra spår. Således fick jag en lite längre resa, som å andra sidan kompenserades av att jag till stor det fick springa rent, utan gruffet som skedde vid sargen. Planen var att hålla denna positionen så länge som möjligt, och ha tålamod! Då jag i Finland brände av spurten lite väl tidigt valde jag nu istället att vänta tills det var 50 meter kvar. En taktik som skulle visa sig vara guldvärd. När Waldén avancerade upp till första plasten med 300 meter kvar kunde jag följa med utan att bränna av reservkapitalet. Istället fick jag rent spår fram till andra platsen, som jag alltså behöll till upploppsrakan, där jag för dagen kunde gå ifrån till en 18/100 stor seger. Mycket skönt att göra ett bra lopp taktiskt, men framförallt första senior-SM titeln!

Nu väntar en uppbyggnadsperiod på ett par månader, där inslagen av fart kommer bli allt mer frekvent förekommande. Till sommaren är den otvivelaktligen 800 meter som står i fokus, och då behöver jag få igång kicken igen. Visserligen känner jag mig ganska stark, även ur ett 800 metersperspektiv, men det finns verkligen en del att jobba på. Å andra sidan har jag nu med mig den bästa grunden någonsin in i vårträningen, och med några veckors bra aerob träning kommer förhoppningsvis 800 meter kvaliteten generera en bra sommar!

Jag hoppas återkomma under våren med lite uppdateringar kring hur träningen fortskrider, samt framtidsplanerna.

På återläsnade!

/Johan

Hela loppet finns att se på länken nedan:

http://www.youtube.com/watch?v=7uqBzTetALo 

När det gäller debuter i seniorlandslaget finns det många exempel på sådana som i mångt och mycket kan beskrivas som lyckodrömmar. Pers, vinst och kanske till och med ett rekord. För egen del uppfyllde visserligen min debut enbart ett av de precis listade kriterierna, men ändå väljer jag att kalla min debut för just en dröm. För även om det inte blev någon vinst, och till disktriktsrekord fattades det 8/100 så är jag verkligen jättenöjd med det jag presterade.

Debuten skedde alltså i samband med återupptagande av den sedan några år nedlagda Sverige-Norge-Finland-landskampen. Tävlingen ägde rum i Tampere (Tammerfors), Finland, och för egen del var det 1500 meter som stod på programmet. Motståndet var högkvalitativt, med dels två Em-jagande finnar, Johan Waldén Sverige samt en norsk junior som deltagit på såväl UVM som JVM! Dessutom hade en hare inkallats för att sätta extra fart på loppet! Farten beställd till denna var 2,30 på tusen, vilket skulle öppna för att finnarna skulle ges möjligheten att kvala till EM (vilket i praktiken innebar 3,44,50).

Loppet öppnades mycket riktigt i den fart som var beställd, och kanske till och med lite mer därtill. 300 passerades på cirka 44 för haren. Jag hade då installerad mig på en fjärde plats (femma efter haren), och fick i och med den höga farten utrymme för mitt långa steg. Väl där flöt jag bra upp till 600 meter, där loppet i mina ögon börjar. För, i 2 av 3 1500-lopp blir jag väldig passiv just där, och vågar inte riktigt gå på. Så när jag började tappa lite på de tre framför mig vid 800 meter bestämde jag mig för att gå ikapp och bita i så länge jag bara kunde. Vid 1000 var jag ikapp, och fortsatte då av bara farten upp till tredje platsen. Där låg jag till sista kurvan, där jag dessvärre gjorde ett taktiskt misstag. Istället för att ligga kvar i rygg och utmana med 50 meter kvar stack jag direkt, något jag fick betala dyrt för. Benen var nämligen helt stumma på andra halvan av upploppet, och jag tappade dessvärre två placeringar ner till tredjeplatsen igen. Lite besviken på det ju den aspekten, men på det hela taget är jag oerhört nöjd med min prestation. Inte enbart med att tiden blev 3 sekunder snabbare än mitt tidigare pers, således 3,46.09, utan även med min attityd att jag vågade gå med.

Sammanfattningsvis har jag en del kvar att slipa på i det taktiska på just 1500 meter. 800 meter är jag mer bekväm med, och gör sällan så stora misstag som jag gjorde nu. Å andra sidan kan man se det ur en positiv synvinkel, då 3,46 med taktiska misstag öppnar för än snabbare tider då jag springer bättre taktiskt!

Nästa lopp blir "Road to Gotheburg", där återigen 1500 meter står på programmet. Vi får se hur det går då!
/ Johan

Att jag inte var helt nöjd med loppet i torsdags har jag redan gjort sken av i föregående inlägg. Därmed var det extra roligt att jag idag blev uttagen att springa 1500 vid landskampen i helgen mellan Sverige, Norge och Finland! Detta får ses som en stor bonus denna inomhussäsong, som egentligen inte skulle bli så märkvärdig. Istället står jag nu alltså inför min allra första seniorlandskamp, och känner mig mer laddad än på länge!

Dessutom är det extra roligt att formen nu börjar komma! Passet idag körde vi som sedan tidigare inplanerat, helgens tävling till trots. En 1100 med ett gäng 400 och 200 därefter, med inte allt för lång vila. Kändes riktigt bra på 1100, där jag drev på för att hitta rytm och mentalitet för såväl helgen som framtida lopp på den för mig fortfarande ovana distansen 1500. 400:ringarna genomfördes med fokus på att springa avslappnat i en hög fart, trots att man var trött. Det samma gällde egentligen för 200, men där var farten lite högre, vilket således involverade ett teknikmoment i det hela också. Ville skona senor och fötter en aning, och körde därmed enbart 1100 i spikar + några av de sista 200.

Nu blir det lite lugnare träning fram till helgen, då vi ska blåsa av rejält!
/Johan

Så var säsongen igång! Visserligen fick en mindre resultattävling fylla funktionen som säsongsöppnare, men känslan att vara igång var den samma! Med de problem jag hade efter förra årets inomhussäsong i åtanke är en av de åtgärderna jag gjort att enbart fokusera på 1500 meter inomhus. Detta dels på grund av 1500 meter innebär mindre belastningar än 800 då farten är avsevärt mycket lägre, men också eftersom den längre distansen passar bättre in i den träning jag bedriver den här tiden på året!

Distansen var alltså 1500 meter på en mindre tävling i Göteborg, där deltagarna i princip enbart bestod av adepter ur träningsgruppen. Således uteblev lite av tävlingskänslan, men inte viljan att springa bra! Till loppet hade även en hare inkallats, vars jobb var att "hålla ett bra tempo". Det var nämligen så att vi under själva loppet inte fick några mellantider överhuvudtaget. Istället var det tävlingsmomentet som var det primära.

Och tävling blev det för min del. Efter att haren och Eric Senorski stuckit iväg direkt från start hamnade jag och Erik Johansson lite efter, där jag anförde inledningsvis innan Erik tog över. Att benen kändes lite tunga, i kombination med att jag var en aning feg, gjorde att jag inte gick med Eric där framme. Lite synd, då det skulle visa sig att Eric fick samma tid som jag ungefär hade satsat på. 3,49 blev hans tid, efter lite tunga ben sista varvet. För egen del hade jag tappat Erik en 10 meter inför sista varvet. Som tur var hittade jag en växel till, och kunde komma ikapp och förbi i sista kurvan. Skönt att jag ändå kunde öka sista varvet, och sy ihop debuten till en "3,52:a"

Sammanfattningsvis är jag ändå nöjd med debuten, varken mer eller mindre. Det som finns att jobba på är givetvis att släppa på träningen och öka antalet mer tävlingsförbredande pass en aning (emellertid utan att springa för mycket kvalitet). Sedan måste jag också våga gå på riktigt hårt första 1000-1200 för att ge mig själv chansen att göra en bra tid. Hellre vägga då, och i alla fall ha testat. Så det är lite bättre träning och framförallt en ny attityd jag tar med mig in i mästerskapsmånaden februari, där jag har för avsikt att göra ett "vanligt lopp" plus två SM-tävlingar.